cleoh

det är synd att det är som det är, men framför allt tycker jag att det är svårt. allt är svårt att förstå.
folk säger att allt blir lättare med tiden, men i det här fallet blir allt bara svårare och svårare ju äldre jag blir. jag försöker att vara stark, men jag lyckas inte så bra.
jag har alltid försökt att tackla alla (vad som anses vara) problem, men det fungerar inte längre. jag har blivit svag och klarar inte länge att bara försöka lösa allting själv, även fast jag vill.
jag pratar om dig med mina vänner, men jag är rädd för att ingen förstår vad eller hur jag känner mig.

det är synd att du inte har fått uppleva våran pappa på allvar, han är jordens bästa människa.


jag är glad att jag har petra, hon bara lyssnar och ger mig råd till allting. även om hon kanske inte förstår så känns det som att hon gör det. det finns ingenting att säga. hon är allt, precis allt.



jag har alltid sett dig som en i familjen, även om det kanske inte kännts så. men du är alltid välkommen.



jag har även tänkt på hur snygg en viss människa är idag. helt sjukt.
synd att den människan inte är nått för mig.
jag säger inget så har jag inget sagt.