emptiness
jag känner mig bara så himla tom utan dig.
kommer allt kunna bli som vanligt igen?
kommer vi kunna umgås som förut, ha roligt och skratta ihop?
grejen är att jag tycker själv inte att jag har gjort något fel.. inbillar jag mig? vrider jag historien till min egen fördel?
ljuger jag och hittar på så att jag tror på mig själv?
jag vet fan inte längre vad som är sant eller inte..
jag bryr mig egentligen inte heller om hur allt startade.
jag bryr mig om vad du har sagt
vad du har gjort mot mig
hur du sårade mig och krossade mitt hjärta
du var min bästa vän, i alla lägen. har alltid stått vid min sida, oavsett vad det gäller.
du svek mig och tog en annan väg ut. enligt mig, fel väg. du skulle ha stått kvar vid min sida.
kommer jag någonsin glömma dina ord?
hur du hittade på lögner, berättade för min livskamrat, och vad jag kände, försökte förstöra mellan oss?
efter allt du sa, så kände jag mig sviken, förbannad. jag var ledsen.
jag är ledsen, besviken och arg..
oavsett vad jag kände den kvällen så höll jag allt för mig själv. alla våra hemligheter vi tar tillsammans.
oavsett hur arg jag var eller är på dig, skulle jag aldrig kunna berätta för din man, hur allt ligger till.
du betyder för mycket för knuggla ihop och slänga i papperskorgen.
jag vet ingenting längre.
